Vår islandshäst Bjarmi som bor i närheten i ett litet mysigt stall är islandsfödd. Jag måste säga att min uppfattning om islandshästar är att de oftast är lugna, stabila och mycket trevliga. Det är en mindre häst men med mycket krut i. Bjarmi är 4- gångare vilket innebär att han har en gångart mer än andra hästar. Bjarmi kan skritta, trava, galoppera och även tölta. Bjarmi älskar att tölta och väljer tölten framför traven. Vi har ägt honomi 7 år snart. Det enda som är lite jobbigt är att han har eksem under den delen av året som det finns svidknott. För det är just svidknott som han är allergisk mot och därför får han eksem. Så för oss är det bara att hålla på att smörja honom med salvor och sedan går han ute i hagen med ett speciellt anpassat eksemtäcke från Boett. Det är väldigt vanligt att islandsfödda islandshästar har eksem.
Här komer lite mer fakta från Wikipedia om islandshästar
Islandshästen är en tålig hästras som härstammar från Island. Islandshästen är oftast en ganska robust häst som tål väder och vind, speciellt då hästarna på vissa gårdar hålls i ett halvvilt tillstånd i stora flockar som själva får leta sin föda och skydda sig mot dåligt väder. Detta är särskilt vanligt på Island. Islandshästarna är populära för sina extra gångarter, bland andra tölt, och det hålls till och med tävlingar speciellt för islandshästar där de visar upp sin tölt och ibland passgång. Även om islandshästen sällan växer över tillåten gräns för ponny (148 cm), så kallas rasen ändå för häst. På Island betraktas islandshästen med kärlek och vördnad då hästarna som funnits på ön i över 1200 år. En islandshäst som lämnat Island tillåts aldrig att återvända då risken är för stor att de blandats med andra raser. Därför är Islandshästen en av de rasrenaste hästarna i världen och de har varit fria från inblandning av andra hästar i över 800 år. Islandshästen är idag den tredje populäraste hästrasen i Sverige. Det hästen används mest till i Sverige är fritidsridning, turridning och en del gångartstävlingar.
Dokument från Island har visat att vikingarna uppskattade islandshästen, mycket på grund av dess ridbarhet. Dokumenten visar även at man lade stor vikt vid avelsarbetet redan under 1000-talet. Men för ca 900 år sedan gjordes ett försök att förädla islandshästarna med orientaliskt blod, vilket resulterade i en katastrof med långvarig degenerering i häststammarna. Därför förbjöd Alltinget, världens äldsta parlament, import av islandshästar som avlats eller sålts utomlands. Detta har inneburit att islandshästen blivit en av världens äldsta renrasiga hästar, som varit helt ren från annat blod under mer än 800 år. Än idag är det strikt förbjudet för exporterade islandshästar att återvända till Island.
Islandshästarna var ofta de enda tillgängliga transportmedlen på ön och nybyggarna på Island vördade hästarna som gudar och de ansågs vara symboler för fruktsamhet. Vid bloten offrade man alltid en vit häst och folksagor från Island innehåller för det mesta hästar. Mellan år 930 och 1262 skrevs många berättelser om blodiga strider mellan isländska hingstar. Striderna var ett sätt att avelsvärdera hingstarna och sågs också som skådespel. (Wikipedia)
